renniz

Kapitel 2: Middagen.

Ginny gick med Hermione ner till matsalen där de skulle ha en middag med hela skolan. En alla hjärtans dag middag som skulle vara dagen före alla hjärtans dag, där de som inte har en dejt till dansen kunde ordna sig en.

Ginny satt bredvid Hermione som satt och höll Ron i handen och såg så lycklig ut att Ginny kände sig som om hon hade en kniv i hjärtat då hon själv inte hade någon som hon älskade eller som älskade henne. Dansen imorgon skulle vara en maskerad, men eftersom hon inte hade någon att gå med hade hon inte köpt någon klänning utan bestämt sig för att stanna uppe på rummet. Mitt emot henne och Hermione satt Luna och Harry småpratandes småpussandes, vilket gjorde Ginny lite illamående då hon och Harry hade varit tillsammans för ett tag sedan, och hon hade aldrig riktigt kommit över honom. Men när hon såg dom där pussandes förstod hon att han hade kommit över henne, och att det nu var hennes tur att göra det.

Utan att Ginny märkte sparkade Hermione Harry på benet under bordet och knyckte med huvudet mot Ginny för att dom skulle sluta, vilket dom på en gång gjorde när de fick se Ginnys deppiga blick.

Efter att Ginny suttit och tittat ner i tallriken och rört runt i maten utan att smaka upptäckte hon att alla satt och tittade på henne. De frågade henne om allt är okej, och hon svarade ja. Hon bad om ursäkt och sa att hon skulle upp till rummet och lägga sig lite då hon kände sig trött och lite illamående.

Hon gick ut från stora hallen och gick uppför trapporna med små steg då det snurrade i hennes huvud och det kändes som om hon skulle falla. Hon förstod inte vad som hade hänt då hon inte hade fått i sig något som skulle kunna få henne såhär, och hon hade inte lämnat sin mat eller sitt glas förutom då hon gick för att hämta frukt. Men då skulle väl hennes bror eller någon av hennes vänner ha sett om någon försökte lägga något i hennes mat eller glas?

När hon hade gått upp till första våningen stötte hon på någon som frågade henne om hon mådde bra. Hon vände upp huvudet, men såg inte vem det var som hade frågat henne, utan såg bara suddigt en stor kille. Hon hörde honom fråga henne om hon mådde bra och när hon svarade att hon mådde bra, försökte hon gå vidare.

Men han tog tag om hennes arm och först trodde hon att han ville hjälpa henne uppför trapporna, när hon såg att han tog fram en vit näsduk försökte hon dra sig undan och kämpade emot till ingen nytta då han var mycket starkare än henne.

Han förde näsduken mot hennes mun och hon tuppade av.